Tankar har sådan kraft att påverka våran upplevelse att bara tron på att exempelvis en medicin vi tar fungerar får oss att må bättre – tänk på placeboeffekten!
Oftast tänker vi nog att det är situationen som styr vår reaktion, men om vi tittar närmare är det snarare tolkningen av (alltså tanken kring) situationen som sätter igång vår reaktion! Två personer kan ju reagera helt olika på samma situation, beroende på deras tolkning. Hur hade till exempel en orm-fobiker kontra en orm-älskare reagerat på en bild av en orm?
Tankens kraft
Det här kan leda till knepiga situationer för oss ibland – om vi tolkar situationen som hotfull så sätter det igång vår kamp- och flykt-reaktion i kroppen, vilket i sin tur gör att katastrofen känns ännu troligare. Det är ju faktiskt samma larmsystem i kroppen som sätter igång oavsett om du håller på att bli påkörd av en buss eller om du får tanken “tänk om jag blir påkörd av en buss!”
Automatiska tankar och medvetna styrda tankar
En bra sak att veta om tankar är att man kan dela upp dem i två typer: automatiska tankar och medvetna styrda tankar. Det är oftast de automatiska tankarna som ställer till det för oss när vi börjar övertolka situationer som hotfulla.
Automatiska tankar uppstår vanemässigt, utan att vi försökt göra något för att framkalla dem. De kan vara neutrala (”det där är en likadan telefon som min”), positiva (”vad kul!”) och negativa (”jag får en panikattack!”, “de tittar konstigt på mig!”, “tänk om han blev ledsen! eller ”jag är så pinsam och konstig”). Negativa automatiska tankar väcker ofta en del ångest, rädsla, ilska eller sorg.
Här kommer våra medvetna styrda tankar in. När en obehaglig automatisk tanke ploppar upp svarar vi ofta den ofta för att lugna oss. “Tänk om hen tyckte illa om mig” – “nej men hen såg inte sur ut” – “men tänk om jag missade något” – “nej men jag minns nog rätt” osv. Känner du igen dig? Det luriga är ju att när vi svarar tankarna såhär ger vi dem motsägelsefullt nog mer kraft – vi svarar dem som att de är sanna och vettiga att argumentera med. Plötsligt är vi fast i en tennismatch som vi inte lyckas lämna, en oändlig diskussion i vårt eget huvud!
En vanlig fälla
Det är vanligt att tro mer på tankar som väcker starkare känslor, och därför tro att vi måste lösa “problemet” som tankarna centrerar sig kring. När vi känner ångest har vi en större tendens att tänka att det vi tänker är sant. Ångesten gör att tankarna känns som fakta snarare än vad de är – bara tankar. ”Hjälp jag får en hjärtattack”, “de tycker att jag är dum” eller “tänk om han ramlar och dör” väcker ångest vilket gör dig mer benägen att tro på just den tanken.
Som du läste ovan passerar automatiska tankar genom huvudet hela dagarna som är neutrala för oss – de väcker inte så starka känslor. Dessa kanske vi inte lägger så stor vikt vid ifall de är sanna eller ej, men när de väcker obehag så har vi en tendens att tro på dem. Jämför ”hjälp jag får en hjärtattack” med ”ärtor är blå”. Larmsystemet kommer reagera på den första för att den är ett tecken på ett potentiellt hot. Man kommer också tro att det är mer sannolikt – “om det känns såhär obehagligt måste det vara sant!”
Vi fastnar alltså lätt i att behöva svara eller försöka lösa varenda obehaglig automatisk tanke. Obehaget gör också att vi tror mer på tanken, vilket gör att det känns angeläget att svara den. Det här gör dock att hjärnan bara skickar en ny som vi behöver svara på (och en ny, och en ny osv). Men behöver vi verkligen ge oss in i diskussion med varenda tanke som kommer upp, även om den väcker obehag?
Lämna tennismatchen
Du kan tyvärr oftast inte blir klar med den här tennismatchen genom att slå tillbaka bollen tills du vinner. Hjärnan har oändligt med katastroftankar och “tänk om..!”. Hur skulle det vara att lägga ner ditt racket och lämna matchen, även om bollarna fortsätter komma? Testa att öva på att istället för att argumentera med tankarna bara säga “ja där kom den tanken, det får vara som det är”.